Finns lite bilder nu förresten. Tror det blev något fel med dem i det förra inlägget.

Sov en förvånansvärt god natt och vaknade utvilad kl halv åtta. Lyckades jag besegra jetlagget? Vi får se. Det blev först frukost på hostellet med lite västerländska saker som bröd, smör och sylt samt kaffe. Men även en japansk soppa som var riktigt god, glömde dock av namnet, tyvärr. Det var en japan som jobbade nattskiftet på hostellet som hade lagat den visade det sig. Sakura Hostel är ett riktigt nice ställe där många människor från hela världen bor. Enligt hostellets topplista över besökare per land förra månaden så leder USA, följt av Frankrike och Storbritannien. Sverige finns inte med på topplistan, men Danmark ligger på en sjätte plats.

Sedan gav vi oss iväg till närmaste tunnelbanestation och köpte oss varsitt PASMO-kort för att kunna betala för tågbiljetterna enkelt. Vi försökte först köpa biljetterna i automaterna som fanns inne i stationen, men det verkade som om vi behövde ange ett telefonnummer för att kunna köpa ett kort genom detta. Eftersom vi inte hade något japansk telefonnummer än så frågade en japan i en informationsdisk. Det visade sig att han knappt kunde någon engelska alls, men med lite teckenspråk och knagglig japanska så lyckades vi ändå få varsitt PASMO-kort och vi åkte iväg till Akihabara. Akihabara är en stadsdel i Tokyo som präglas av ett stort utbud av datorer, kameror, och egentligen all möjlig elektronik samt anime och manga. För oss, två datorintresserade studenter med en fallenhet för manga och anmime, var detta ställe närmast ett himmelrike. Efter att ha gått ut ur Akihabara station så såg vi nästan direkt en butik som heter Yodobashi Camera. Jag hade hört talas om detta ställe innan jag åkte, att det skulle vara ett bra ställe att köpa en billig kamera. Vi bestämde oss för att gå in och titta. Det visade sig att detta var en nio våningar hög butik med allt möjligt man kan tänka sig inom teknik. Datorer, mobiltelefoner, kameror, tvättmaskiner, tv-apparater, datorspel, film, musik och även böcker och manga. Nästan helt i extas gick vi runt där inne på varje våning och helt plötsligt hade det gått två och en halv timme. Vilket underbart ställe, hit blir det flera besök.

Efter att ha fått en överdos av teknik så gick vi ut på gatan igen och såg ett litet gatustånd som såg att sälja onigiri (en slags japansk risboll med fyllning i som ligger i ett blad av sjögräs). Väldigt gott och salt, min var fylld med lax. Lite mättare så fortsatte vi vår vandring. Vi såg en karta på en skylt och gick dit för att ta en titt. Här märkte vi något som återkom under hela vår vandring denna dag. Vi hade tidigare nere i tunnelbanan tittat på en karta över Akihabara för att kolla åt vilket håll vi skulle gå. Den här gatan på gatan var dock inte orienterad på samma sätt. Det vill säga, uppåt var inte lika med norr. Något förvirrade över vart vi var så såg vi dock en flod på kartan som vi kände igen från kartan i tunnelbanan. Så istället för att orientera oss efter norr så hade vi denna flod som riktmärke när vi skulle ta reda på åt vilket håll vi skulle. Det visade sig att alla kartor vi stannade och tittade på under hela dagen var orienterade precis åt det håll som kartskaparen hade tyckt var bäst. Vilket verkade vara vilket håll som helst. Vi insåg ganska snart att man bör komma ihåg något speciellt riktmärke på kartan, som ett tempel t.ex., så att man kan förstå åt vilket håll kartan pekar nästa gång man ser en.

Nåväl, vi gick vidare och hittade en stor gata som var fylld med manga- och animeaffärer. Återigen befann vi oss i himmelriket. Efter att ha gått runt lite på gatan så hittade vi Mandarake, en speciellt stor mangaaffär med hela 8 våningar (om jag minns rätt). Här stannade vi också en bra stund och jag köpte även en manga på japanska, Kureyon Shinchan. En ganska så lättläst manga som jag hoppas kunna öva min japanska på lite. Efter Mandarake så kände vi oss hungriga och bestämde oss för att äta något. Vi har sett att många matställen har bilder på maten så att man ska kunna beställa utan att kunna språket. Utanför en restaurang så kollade vi på bilderna och vi valde något som såg ut som något slags kött och nudlar med ris. När vi gick in i restaurangen så visade det sig att man även på detta ställe skulle betala i en automat, trycka på en knapp för den maträtten man ville ha, och sedan ge biljetten till kocken. Dock var alla namn på denna automaten skrivna på japanska, med en massa kanji (kinesiska tecken). Eftersom våran kunskap av kanji är begränsad så vi springa fram och tillbaka några gånger mellan automaten och bilderna för att kunna jämföra kanjin för den maträtt vi ville ha. Till slut kände vi oss säkra på att vi hittat rätt knapp på automaten och fick våra matbiljetter. Det visade sig att det inte var en nudelrätt, utan det vi trodde var nudlar var istället något som vi trodde var något slags kål. Man fick väldigt mycket mat för endast 650 Yen. Ris, griskött, kål, misosoppa, te och några andra goda ingredienser vi inte riktigt visste vad det var. Men gott var det!

Mätta och belåtna fortsatte vi förbi en konbini (en butik som är öppen 24/7 som säljer lite mat och saker som tandkräm, m.m.). Jag kom att tänka på en slags japansk riskaka som jag hade hört talas om, daifuku. Jag frågade expediten i butiken om de hade en sådan och han rusade snällt iväg och hämtade en. Hela riskakan var inlindad i mjöl så det fastnade en hel del på fingrarna. Men gott var det. En slags enkel efterrätt skulle man nog kunna säga att det var. Vi vandrade vidare och hamnade utanför Akihabara. Vi såg något tempel och gick runt och kollade lite. Väldigt vackra dessa tempel – och stora. Man känner sig som förkrympt när man står jämte dem.

Vi tog oss till en tunnelbanestation och begav oss mot stadsdelen Shibuya. Vi hade kollat vägen på kartan innan och såg att vi skulle byta tåg på en station på vägen. Tåget med den lila linjen skulle vi byta till. Men när vi hoppade på det som såg ut att vara ett lila tåg så såg vi på informationsskärmen i tåget att det var fel tåg och att det gick mot stadsdelen Shinjuku istället. Men vi hade ändå funderat på att gå och se Shinjuku så vi tänkte att vi lika väl kunde åka dit bort. Shinjuku är en stadsdel med en hel del skyskrapor och många kontor. Efter att ha gått runt där ett tag så var klockan runt sex. Det började blir lite mörkare och kvällen närmare sig i takt med att stora mängder japanska affärsmän (alla iklädda vit skjorta och svarta kostymbyxor) vandrade hemåt(?) efter en dag på jobbet. Missade dock att ta en bild på detta. Kom inte att tänka på att ta en bild när man befann sig i denna likklädda folkmassa. Nåväl, det kommer fler chanser.

Lite senare så åkte vi hem till Asakusa och åt lite ramen. Denna gången lite lyxigare för 650 Yen (men inte så värst dyrt ändå, endast runt 52 kr). Gott, gott!