Igår nådde tyfonen som hade härjat i västra Japan någon dag tidigare Tokyo. Efter att ha varit i skolan som vanligt fick vi alla i labbet plötsligt ett mail av vår professor (som var på konferensresa). ”Tyfonen kommer. Åk hem, eller stanna kvar i skolan om du tycker det är säkrare.” stod det. Tänkte först att stanna kvar i labbet och plugga lite japanska hela kvällen inte vore en så dum idé, men sedan tipsade någon mig om att det finns risk för att tågen slutar gå pga. tyfonen. Eftersom detta då skulle innebära att jag inte kunde komma hem på kvällen så beslöt jag mig för att snabbt färdas hem och bunkra upp med lite blandade ätbara saker från en konbini. Redan på hemresan började det blåsa rejält samtidigt som det störtregnade. Ett problem med kombinationen stark vind och regn är att den ganska så veka metallkonstruktionen i paraplyet lätt ger vika, vilket innebar att man periodvis fick snabbt springa genom regnet till nästa synliga form av tak.

Väl hemma så märkte jag inte av tyfonen så värst mycket. Jag bor på markplan så vinden är inte lika stark här som den är ett antal meter högre upp. De som stannade kvar i labbet på sjätte våningen för att arbeta vidare rapporterade dock att byggnaden vajade lätt i den starka vinden. Tur var det väl att jag åkte hem tidigare, eftersom tåget mycket riktigt stannade senare på kvällen när tyfonen blev som starkast. Några kompisar hade lite sämre tur och fastnade på en tågstation. Det dröjde nog några timmar innan tågen började gå igen.

Idag dagen efter så fanns det inte några märkbara spår efter gårdagens väder. Väldigt blåsigt och regningt var det allt, men det verkar som om Tokyo klarade biffen. Efter regn kommer solsken säger man ju, vilket stämde bra när jag åkte till skolan på morgonen med en stekande sol skinandes på den blåa himlen. Efter några längders simning innan lunch så gick vi till Tannya – ett ramenställe. Här hade de en rätt som heter tantanmen (坦々麺), en slags kryddigare ramen med köttfärs i. Mycket gott! Skyn var himmelsk med en framträdande smak av sesamfrö. Efter skolan åkte jag iväg för att hämta mitt ”Alien registration card”, eller gaikokujin touroku shoumeishou (外国人登録証明書). Detta är ett slags ID-kort som man behöver ha för att få stanna i Japan mer än 90 dagar.

Efter att ha kommit hem gick jag och betalade hyran. I Japan betalar man räkningar i en konbini. Väldigt smidigt. Man går till valfri konbini och räcker över räkningspapperet till killen i kassan. Efter att ha betalat så river killen papperet till olika delar och stämplar det. En del till företaget som man betalar till, en del som kopia till konbinin, och en del som kvitto på betalning till dig. Sedan är det klart. Inga OCR-koder här inte.

Efter att ha säkrat en månads ytterligare boende tänkte jag att det vore dags att kika lite på japansk TV. Vi har ändå en platt-TV stående i vår lounge här, så varför inte nyttja den. Linus hängde på och vi träffade även en kille från Vietnam som också studerade IT på Tokyo Tech. Japansk TV var som jag anade något annorlunda från den svenska motsvarigheten. Här verkar de fokusera mycket på diverse sätt att utmana folk och lättsamt förnedra dem om de misslyckas med en uppgift. Jag hittade dock aldrig en renodlat japansk gameshow, som ska ta just förnedrandet till det mer extrema, men ikväll sändes ett program där japanska tjejer först fick höra en artist sjunga en låt. Dock var ett par ord i låten censurerade. Tjejernas uppgift var alltså att sjunga samma låt och gissa de borttagna orden. Sjöng en tjej fel ord så öppnades en lucka i golvet under fötterna och hon ramlade ner. Klassisk humor?

Efter en stunds zappande så gick jag bort till grannbyggnaden för att kolla om det gick att spela på pianot som jag hade skymtat i en sal under den dag vi hade orientationen här på Komaba House. En gammal japansk man iklädd något som såg ut som en äldre svensk polisuniform tog emot mig och lyckades informera mig om att jag endast behövde skriva upp mitt rumsnummer i en lista. Sedan var det fritt fram att spela på pianot. Känns bra att det finns ett så pass nära. Kommer nog inte att glömma av de låtar jag lärt mig sedan förra året i alla fall.

Igår blev det lite promenerande runt Komaba för att få ett lite bättre grepp på hur området kring mitt nya hem ser ut. Det visade sig att det finns en park precis jämte mitt hus, rakt på andra sidan järnvägen. Efter en längre promenad var det gott med en portion ramen.

Idag blev det simmande av några längder i skolan, följt av chuukadon (中華丼) – gott gott.
Regnigt väder idag. Det börjar kännas lite som Borås/Göteborg igen. Regnet har tills nu varit frånvarande i ett par veckor.
Efter en dag i labbet med lite undersökande av vilka valbara kurser som passar bäst blev det nästa tåg hem igen. Men inte hela vägen. Först ett stopp på en arkadhall för att testa på lite japanska arkadspel. Hittade Pop’n Music och Beatmania II DX! Det börjar kännas som Japan verkligen börjar spegla den bild jag hade av landet innan. Roliga spel – arimasu yo!

Igår så gick jag med Linus bort till Yoyogi Park. Den ligger ganska så nära, ca en 25 minuters promenad ifrån Komaba. Jag trodde att jag hade varit i Yogogi park den dagen då jag gick till Meiji Shrine, men det visade sig att Meiji Shrine är just Meiji Shrine och den närliggande Yoyogi Park just är en väldigt vacker park. Med ett utbud av stora gräsmattor, promenadstråk och folk som spelar musik, motionerar, äter och sover ger Yoyogi Park ett väldigt trivsamt intryck. Väldigt kul att bara vandra omkring i denna stora park och kolla på folk. Men när vi var i parken så hörde vi också rockmusik spelas på ett avstånd. Vi gick mot ljudet och plötsligt så visar det sig att vi har kommit till något som vi såg kallades Vietnam Festival och Tibet Festival. En stort folkhav och många små tält där man kunde köpa öl, kläder och mat från alla möjliga länder. Det fanns till och med tält med en bank och ett tält där man kunde få hjälp om man hade problem med sitt visum. Spännande ställe. Mitt i bland alla folk så dansade en grupp personer tågande runt med en nepalesisk flagga och spelade musik och sjöng samtidigt som en deltagare i mitten bar några slags traditionella kläder och en slags gudaliknade mask. Det verkade som att denna festival inkluderande firande av en hel del drös av olika länder.

I lördags var jag med ett gäng från labbet på Tokyo Game Show, ett stort tv-spelskonvent. Dagen började med att ta sig till Makuhari Messe, konventlokalen. Makuhari ligger lite utanför centrala Tokyo så resan dit involverade flera tågbyten och en total restid på runt ett timma. Man började inse att detta var en stor händelse då man redan vid avstigningen från tåget fick köa för att komma ut ur stationen. Sedan följde man det långa led av spelintresserade personer bort till mässlokalen, där man fick ställa sig i kön för att komma in på Tokyo Game Show. Det var ett konstigt väder eftersom det gick från strålande sol till störtregn i ett par minuter, följt av mera stekande het sol. Eftersom man fick köa i ca en timma för att komma in så var det passande att paraplyt även kunde användas som solparasoll. Inget solsting här inte.

Väl inne i konventlokalen möttes man av mycket folk, spelbolagsloggor och stora tv-skärmar där de visade upp nya spel. Till en början så kunde vi faktiskt testa på att spela några spel, Soul Calibur V, till exempel. Men efter ett tag så började det bli så mycket folk att man knappt kunde röra sig framåt i lokalen. Ville man framåt så gick det i ett långsamt tempo i folkhavet. Men det fanns mycket kul att se. Det fanns en biograf där de visade trailers till kommande spel. Cosplayers fanns på plats och gestaltade olika spelkaraktärer. Studenter från olika universitet visade upp konceptspel. Ett kul besök helt enkelt för den spelintresserade.

Idag hade labbet en reserverad tid till en tennisbana utomhus ett stenkast bort. Några av japanerna i labbet bjöd med mig att spela och jag tänkte att det kunde vara en kul grej att göra. Det visade sig att även min professor skulle med och spela. När vi kom fram till tennisplanen så träffade vi ytterligare en professor som nu tydligen har gått i pension, men trots detta väldigt tennisintresserad. En verkligen ”atsui” dag var det. Med en sådan värme blev man svettig även fast man satt och pausade från tennisspelandet en stund.

Efter tennismatchen gick jag med de japanska studenterna för att äta i skolans cafeteria. Idag kände jag att det var dags att testa på den legendariska rätten natto. Rykterna kring denna rätt var att den stinker fruktansvärt och har en väldigt klibbig konsistens. Jag kan säga att det var nog endast det senare som stämde. Lukten var inte så himla farlig, det hela luktade bara lite unket enligt min mening. Smaken var en ganska så typisk bönsmak. Konsistensen var dock himla jobbig. Det var som att ha ett extremt klibbigt spindelnät fastsurrat kring ätpinnarna. När man sedan använde pinnarna för att ta upp annan sorts mat så fanns självklart den klibbiga natton kvar på ätpinnarna, vilket resulterade i att klibbiga tunna trådar fastnade i varje bit mat man tog. Jag kan tänka mig att natto är något som man kan lära sig tycka om. Och då menar jag inte smaken eller lukten. Det man måste vänja sig vid är konsistensen. Att även lära sig hantera ett stilfullt sätt att äta med denna klibbighet över sig är nog önskvärt. Det kändes som om hanteringen av servetten gick varm då man hela tiden var tvungen att torka bort de klibbiga trådar som gick som en hängbro mellan ens mun och maten.

Senare på kvällen deltog jag och Linus i en japanskakurs som de har en gång i månaden här på boendet. Det var intressant att få ett tillfälle att försöka prata lite enkel japanska och att samtidigt lära sig lite om Japan och dess historia. Det blir nog ett besök till den kursen igen om en månad.

Idag var det jordbävning, den första i min repertoar. Jag satt och kodade lite lugnt i labbet när jag plötsligt märkte att mina datorskärmar smått började vaja fram och tillbaka. Jag kollar runt och ser att folk i labbet tittar upp från datorerna. Några kollar ut genom fönstret. En lampa i taket pendlar lite försiktigt. ”Earthquake?”, frågar jag en japan bredvid mig. ”Yes, earthquake.”, svarar han smått leende. Detta var inte en så stor jordbävning, men tillräckligt stor för att märkas av. Under de ca 30 sekunderna som den varade så kändes det som att labbsalen hade förflyttats ut på en båt i oroligt väder. Det kändes lite som att hela rummet gungade smått. Känslan var lite som att bli lätt åksjuk. Denna jordbävningen utbröt till havs med magnituden 6.2 på Richter-skalan. Runt Meguro-ku i Tokyo var magnituden mycket lägre. Enligt den japanska JMA-skalan, som går från 0-7 (7 är starkast), så var denna jordbävning någonstans mellan 2 och 3 vid skolan. 2 på skalan beskrivs som ”Felt by most people indoors. Some people awake. Hanging objects such as lamps swing slightly.” Känns som det stämmer bra överrens med händelsen.

För övrigt blev det en tur till skolans pool idag för att simma några längder. Är nog bra att några av killarna i labbet drar med en så att man får lite motion.

På kvällen blev det en sväng till den s.k. Lucy’s Curry House för att testa på att äta maträtten Hayashi Rice. Tydligen är detta vad japanerna kallar för en maträtt i västerländsk stil. Personligen så tycker jag den är väldigt lik curry, endast med lite annorlunda kryddning. Möjligen är det just kryddningen som anses vara typisk västerländsk. Nåja, gott detta med, även om den mycket liknande rätten japansk curry nog vinner i denna smakernas kamp.

En ny vecka i Tokyo, och hett är det fortfarande. Jag har fått lära mig att ordet ”atatakai” (暖かい)　inte bör användas när man pratar om detta väder, eftersom det ordet endast betyder varmt. Mer passande är det att använda ”atsui” (暑い), eftersom vädret är riktigt hett.

Dagens mat? Katsukaree (カツカレー), en japansk curry med friterat kött. おいしい! (oishii, gott!).

Forskningen går sakta men säkert framåt, har nu lyckats få igång användningen av API:t för ansiktsigenkänning och fixat ett litet testprogram i Python som känner igen ansikten i videor.

Till kvällen blev det en slags ”beef bowl” till kvällsmat. 牛まし (gyuumeshi), stod det på menyn, som ordagrant betyder ko-måltid. Rätt så god maträtt med en skål med ris toppat med kött, samt en skål med sallad och en med en slags misosoppa. Till detta ett rått ägg.