Idag blev det en bento till frukost. En bento är helt enkelt en färdig typisk japansk måltid bestående av lite olika saker. Den jag valde hade bland annat nudlar, något friterat kött och ingefära. Det fina med att köpa bentos i konbinis är att, 1, konbinis är öppna 24/7, och 2, personalen i konbinin värmer mer än gärna upp maten åt dig i mikrovågsugn under tiden du betalar i kassan. Så varm japansk mat, när som helst du vill ha det på dygnet. Jag måste erkänna att jag inte har rört mig mycket i det allmäna köket här på Komaba International House. Just nu känns det som andra saker har högre prioritet än att lära sig laga mat.
Saker som att betala för försäkringar till exempel. Just det gjorde jag idag. Tokyo Tech krävde visst att man ska teckna två andra försäkringar utöver den nationella japanska sjukförsäkringen. Så det var bara att betala. Eller ja, visserligen var det bara att betala en summa som stod på ett inbetalningskort fullt med kanji, men hur man skulle betala detta var en annan fråga jag behövde få svar på. Så jag gick till skolans International Student Exchange Division och bad dem förklara hur man egentligen skulle få denna försäkringsavgift betald. Det visade sig att man skulle fylla i lite uppgifter som adress, namn och underskrift. Tur var väl det att de på skolan hjälpte mig att snabbt fylla i denna lilla blankett, eftersom när jag väl gick till postkontoret där man skulle betala denna räkning så var det inte mycket jag förstod. Inne i postkontoret står en massa japanska tanter på kö. Jag ser turnummer ovanför diskarna, men hittar inga nummerlappar. Efter att ha förbryllat tittat runt i postkontoret så vinkar en av personalen fram mig till sin disk. Inte mycket till givande konversation blev det eftersom jag inte förstod ett ord av vad hon sa på japanska. Jag bad henne bara att vänta lite och visade inbetalningslappen. Jag skickades vidare till en annan disk och blev strax ombedd att betala summan som stod på papperet. Något som underlättar förståelsen för när man ska betala är att kassörskan alltid ställer fram ett liten rektangulärt fat som man ska lägga pengarna på. Så när fatet åker fram, åker samtidigt min plånbok fram. Det känns som att det i sådana här situationer vore extremt lätt att lura mig, men jag fick i alla fall något slags kvitto på betalningen, så jag kan antagligen pusta ut. Men jag borde nog plugga lite mer japanska med detsamma. Det kan verkligen inte skada i detta landet.
När jag var i skolan tidigare så fick jag veta att jag får runt en 50% studentrabatt på pendlingskortet till tåget mellan skolan och Komaba. Lät väldigt bra det, runt en 4500 Yen kostade det. Jag fick något slags intyg som jag skulle visa upp på stationen. Dock skulle detta betalas kontant så jag fick gå runt lite för att leta upp närmaste Seven Eleven för att ta ut pengar. Seven Eleven är den hittils enda konbinin jag hittat vars bankomat tar ett internationellt VISA-kort. På Family Mart (eller Famima, som det kallas i japansk folkmun) tar bankomaten endast japanska bankkort samt kort från Citibank.
Personalen på tågstationen pratade förstås ingen engelska, men det räckte tydligen att visa intyget. Efter att med lite viftande fått veta att jag skulle fylla i mitt namn och stationsnamnen på pendlingsrutten på en liten lapp så signalerade personalen att jag skulle gå bort från informationsdisken där jag befann mig, och runt hörnet till en plats där några betalautomater för PASMO fanns. När jag kom fram så öppnades en liten lucka jämte en automat och en japansk kille stack ut huvudet och började navigera sig fram bland den olika menyerna i automaten, där jag ett par gånger blev ombedd att fylla i namn, telefonnummer och födelsedatum. Sedan betalning i automaten där man matade in sedlarna, följt av att japanen tog mitt pendelkort in till sig på andra sidan luckan och gjorde något med det, vem vet vad. Någon minut senare så gav han mig åter kortet och log och signalerade att allt var klart. Han försvann in i luckan igen och jag hade helt plötsligt ett pendelkort. Plugga-mer-japanska-varsel-nummer-två.
Efter att ha fått dessa två punkter avbockade från dagens todo-lista så gick jag runt en sväng för att kolla på området runt omkring skolan. Jag hade sett på en karta vid stationen att det fanns en sjö i närheten, så jag begav mig mot denna. Runt denna fanns det lite tempel, broar och väldigt stora fiskar i vattnet. Även sköldpaddor simmade omkring i vattnet. Inte en helt vanlig syn det.
Efter att ha gått runt sjön och kommit tillbaka till stationen så råkade jag av en slump se Linus på stationen. Vi bestämde oss för att åka en sväng till Akihabara för att kanske köpa något. Hittade ett par figuriner. Bland annat en liten Konata från Lucky Star. Är man i Japan så är man. Klart att man måste ha lite animerelaterat merchandise i lägenheten. 
