Idag så var det dags att träffa min professor för första gången. Vi träffades klockan 11 på labbet, där lite allmän info om hur året i Japan ska bli gicks igenom. Det verkar som om jag under detta år ska forska om ämnet Natural Facial Expression Recognition, vilket verkar innebära att givet en person på film eller på en bild kunna avgöra om denna person är glad, ledsen, överraskad, etc. Tycker personligen att det låter väldigt intressant! Dock kan jag ingenting om detta ännu, så till en början kommer forskningen helt enkelt handla om att jag ska läsa mig in på detta ämnet samt lära mig att använda de mjukvarubibliotek som labbet använder inom forskningsområdet. Jag är glad att jag slipper återuppfinna hjulet iallafall. Utöver forskandet så ska jag läsa lite IT-relaterade kurser och även japanska språkkurser.

I labbet har jag en egen stationär dator som kör Ubuntu. Eftersom den var helt omblåst så fick jag börja med att göra den lite mer personlig; installera gvim, eclipse, java och allt annat smått och gått som kan tänkas vara bra att ha. Vid lunchtid så gick vi iväg (ett gäng utländska studenter) för att äta på någon slags fiskrestaurang som folk hade sagt skulle vara bra. Tydligen så verkar det vara lite uppdelat på lunchen mellan utländska och inhemska studenter i labbet på lunchen. Kan det möjligtvis vara för att japanerna inte är så förtjusta i att prata engelska på lunchen? Vem vet. Nåja, någon gång ska jag väl lyckas luncha med japanerna också. Det här var ju bara första dagen. Vi gick hursomhelst till en restaurang strax utanför O-okayama campus. Jag tog tillsammans med några andra buriteriyaki (ぶり照り焼き), vilket är fisk i teriyakisås, serverat tillsammans med ris och japanska rädisor (daikon) m.m. Buri är en japansk fisk som var väldigt god. Den används även ofta i sushi verkar det som. Denna restaurangen var även väldigt klassiskt japansk, visade det sig. När man kommit innanför dörren och beställt så tog man av sig skorna, lade dem i en skohylla och gick sedan till övervåningen, där det fanns tatamimattor och låga bord (chabudai). Vid bordet sitter man alltså på tatamimattan i skräddarställning. Intressant att uppleva ett annorlunda sätt att sitta till bords, men efter måltiden så märkte jag av en viss kramp i benen. Detta kräver nog en viss tillvänjning.

Resterande dagen i labbet spenderades med att kompilera biblioteket OpenCV, vilket visade sig vara lite krångligt, eftersom det paket som fanns i APT hade någon bugg med bindningarna till Python. Så det blev att kompilera hela rasket manuellt, vilket alltid kräver ett visst letande efter dependencies och att se till att rätt saker hamnar i pathen. Slutligen så fick jag det hela att fungera och lyckades köra lite exempelkod. Jag kände mig nöjd för dagen. Kul att få pilla lite med terminaler och kod, detta labbet passar nog mig utmärkt. Jag gick hem vid klockan sex denna dag, men det fanns en drös studenter kvar i labbet. Framförallt doktorandstudenterna verkar ha lite press på sig att prestera med sin forskning och sitter då ibland kvar sent på kvällen.

Väl hemma igen så råkade jag hitta currybröd i en konbini och bestämde mig för att testa detta. Mycket gott – påminner väldigt mycket om en finsk köttpirog (lihapiirakka) fast med currysåsfyllning inuti.