Kan inte säga att jag riktigt vant mig vid ljudet av tåget som går utanför lägenheten var 5:e minut. Tågen i Tokyo slutar dock gå vid 24:00 och startar igen 5:00. Så man kan nog säga att tåget väckte mig klockan fem denna morgon. Ett par timmar försökte jag nog somna om, men sedan tänkte jag att det vore lika bra att äta frukost. Frukost som inte fanns i kylskåpet. Så det blev att traska iväg ner till godtycklig konbini för att köpa något ätbart. Problemet med att inte kunna så många kanji än är att det är lite svårt att luska fram vad en viss produkt i affären egentligen är. Som tur är så skrivs vissa produkter i katakana och då med ett engelskliknande namn. T.ex. så stod オレンジジュウス　på ett paket som såg ut som juice. Detta utläses ”orenji juusu”, vilket låter som ”orange juice”. Visserligen kunde nog apelsinbilderna på paketet snabbt avslöja vad det var för produkt, men i andra fall så hjälper katakanan en otroligt mycket. Aldrig hade jag trott att handla mat kunde bli ett så stort äventyr.

När klockan närmade sig tolv så åkte jag med Linus till Tokyo Techs campus i Ookayama. Resan tar ca 30 minuter med tåg och två byten. Idag var det alltså dags för orientation på skolan, dvs. att sitta i en timme och fylla i en massa papper om försäkringar, registreringar och öppnande av ett japanskt bankkonto. Tokyo Tech har ett väldigt fint campus med en allé av japanska körsbärsträd (sakura) på väg fram till skolans huvudbyggnad. En japansk student som visade oss vägen till rummet för orientationen sade att på våren, när sakuran blommar, så sitter folk under körsbärsträden och äter, dricker och beundrar att allt är starkt rosa. Det blir intressant uppleva detta i april.

När orientationen var slut så gick för att för första gången träffa medlemmarna av mitt labb. Jag hade tidigare blivit ombedd att komma förbi idag, och nu var det alltså dags. Upp med hissen till sjätte våningen. Slå in numret på porttelefonen. Vänta. En japansk röst. Jag hann bara säga ”Hello, my name is Tommi…”. ”Please wait!” hörs det från andra sidan och strax ser jag min professors sekreterare och min mentor (en femteårsstudent) öppna dörren och genast välkomna mig på lite smått knagglig med ändå trevlig och bra engelska. Min mentor leder mig in i labbet där jag får presentera mig och hälsa på de andra studenterna i labbet. Det är en blanding av bland annat japaner, indonesier och en kines. Alla medlemmarna verkade inte vara där men jag träffade ändå en stor del av dem. Efter att ha fixat mailkonton, fått en egen dator i labbet och lite annat så bjöd några av dem med mig att spela pingis. Vi gick ut en bit från Ookayama campus där det fanns en idrottshall. Det var riktigt kul att spela med dem, och så lärde man sig lite fler japanska uttryck på köpet. Det verkar vara ett väldigt bra labb jag har hamnat i. Trevliga och roliga personer, vad mer kan man begära?